Min intervju med Jens Jonsson…

… finns att läsa här

 

Spel-o-rama: Bana 2

TV-spel och filmer har länge gått hand i hand. Antingen har en storfilm fått ett spel baserat på storyn eller så har en film baserats på ett spel. Den här sporadiska serien kommer att göra djupdyk i den sistnämnda faktorn. För visst är det förundransvärt att man nästan alltid misslyckas med den filmformen?

1987 kom arkadspelet Double Dragon. Spelet var ett Beat-’em-up som nästan omedelbart blev en succé. Året efter hade man trixat så att de olika hemmakonsolerna kunde ta en del av kakan. I spelet antog man rollen/rollerna som tvillingbröderna Billy och Jimmy Lee som var ute efter att rädda deras stora kärlek Marian (japp rivaler men ändå bästa vänner och bröder) som blivit kidnappad av gänget Black Warriors.

Efter spelet blev så omtyckt så gjorde man såklart uppföljare. Men man gjorde även en serietidning, en tecknad TV-serie och en hysteriskt dålig filmadaption. Det är just den sistnämnda vi ska titta närmre på.

 

Recension: Plötsligt igen

Regi: Jenny Bergman & Malin Skjöld
Manus: Jenny Bergman & Malin Skjöld
Genre: Dokumentär
Längd: 50 min
Medverkande: Holger Nilsson, Jacko Jackonelli, Bertil Nilsson mfl.

Recension: Plötsligt igen

1999 kom den underbara skojfriska dokumentären Plötsligt i Vinslöv. En film om ett gäng ”intressanta” personligheter i den lilla byn Vinslöv i Skåne. Den fick snabbt kultstatus och blev älskad av många. Tio år senare kom uppföljaren. Den här gången under namnet Plötsligt igen…

 

Monstersöndag: The Host

Alla älskar monster. De kommer i alla former och skepnader, gärna från garderober, träsk, andra planeter eller från utrymmet under din säng. Alla har också en sak gemensamt: De vill göra dig illa! Därför har vi på Filmstar startat med Monstersöndag. Här kommer vi ta upp filmer med olika monster och även fakta samt andra intressanta saker om dem. Man vet aldrig vilken matnyttig information man kan få här helt enkelt.

Den här gången går monsterresan till Sydkorea och till en varelse vid namn Gwoemul. Ett stort skräckinjagande monster skapat av människor – av misstag då förstås. Som så ofta förr när det kommer till sådana här varelser så går det illa för människorna. För hur stor chans har man egentligen mot en gigantisk elak sak med sylvassa tänder?

 

GIFF2010: Rage

Regi: Sally Potter
Manus: Sally Potter
Genre: Independent, Drama
Längd: 98 min
Medverkande: Eddie Izzard, Judi Dench, Steve Buscemi mfl.
Aktuel: Göteborgs filmfestival

Recension: Rage

Det är inte bara Erik som varit på filmfestivalen. Även jag lyckades ta mig ner dit några vändor. Men eftersom Erik lyckats pricka in samma filmer som jag (och typ hundra till) så kändes det bäst att låta honom skriva om dem. Men en film som han inte såg var Sally Potters film Rage. En väldigt annorlunda film baserad helt och hållen på intervjuer.

 

Paul Robertson

Bilden ovan är gjord av Paul Robertson – en fantastisk animatör som faktiskt levererat två underbara kortfilmer och en jäkla massa bilder. De är alla helt underbara. Vissa är vulgära – andra småsöta. Man vet aldrig vad man får nästa gång. Precis som vi vill ha det. Här nedanför kan ni se hans kortfilmer.

 

Recension: Jag kan höra havet

Originaltitel: Umi ga Kikoeru
Regi: Tomomi Mochizuki
Manus: Saeko Himuro
Längd: 72 min
Genre: Baserad på bok, romantik, drama
Skådespelare: Tomokazu Seki, Nobuo Tobita, Toshihiko Seki

Recension: Jag kan höra havet

Studio Ghibli är en filmstudio som är vida känd. Troligtvis mest känd för Hayao Miyazakis och Isaoh Takahatas filmer. Men de är ju inte ensamma – Det är där som Tomomi Mochizuki kommer in i bilden. Han var den som fick äran att göra en Studio Ghibliproducerad film först (efter de andra två grabbarna då dvs). Resultatet blev Ocean Waves från 1993, en film om triangelkärlek mellan två goda vänner och en nyinflyttad tjej. Allt detta i japansk skolmiljö.

 

Bortglömda filmer? The Quest

Vi har tidigare varit och petat lite på den här filmen. Då var det i sammanband med den kommande Tekkenfilmatiseringen. Men nu förtjänar The Quest ett helt eget inlägg – för den är ju faktiskt en riktigt underhållande film i äkta Van Damme-anda!

 

Jag samlar på film

Om det är något jag älskar så är det min filmsamling. Visst den består kanske mestadels av vad många anser vara skitfilmer, men för mig är de alla speciella. De är mer eller mindre mina barn. Det är därför inga konstigheter att samlingen var det första som packades upp när jag flyttade nu senast. Men om där är något jag älskar mer än mina filmer så är det själva sorteringen av dem.

 

Nu har jag sett Avatar