Film: Friday the 13th
År: 2009
Regi: Marcus Nispel
Manus: Damian Shannon, Mark Swift
Skådespelare: Jared Padalecki, Danielle Panabaker, Travis van Winkle, Derek Mears mfl.
Bodycount: 14


Det är dags för den avslutande delen i det här maratonet. Remaken baserad på de tre första filmerna är nu sedd. Jag kan först börja med att påpeka för alla som går på bio att det är viktigt att ni kommer i tid! Idag stängdes filmen av efter en kvart för att idioter kom för sent och inte hittade sina platser. Detta ledde i sin tur till att filmen startades om – från början! Så tänk på detta i framtiden, var ute i god tid om ni ska gå och se på en film som har premiär den dagen. Men nog om detta, nu börjar vi med själva recensionen:
(OBS! vissa SPOILERS förekommer)Jag måste faktiskt erkänna att jag är oerhört nöjd med den här filmen. Den tar vid där första filmen från -80 slutade. Med att Jasons mamma blir halshuggen och vi får reda på att hon mördat alla ledarna (utom en) på Camp Crystal Lake. För att de lät Jason drunkna. Men Jason dog aldrig.

Jag tänker nu inte sitta och berätta om vad filmen handlade om, utan jag tänker mer fokusera mig på mina tankar och känslor för filmen. Dock kan jag säga att detta är en klassisk Jason-story. Med ungdomar som sexar, visar bröst, röker på och super – allt för att sedan bli lemlästade. Men man har blandat in en extrastory som faktiskt funkade. Med en försvunnen syster.

Jag är oerhört nöjd med regissören Marcus Nispels film. Dock märker man vissa likheter med hans usla remake av Motorsågsmassakern. Men här får han till det mycket bra. Det är också kul att han kittlar lite på de gamla filmerna. Exempelvis får man vid ett tillfälle se en rullstol. Detta får min hjärna automatiskt att tänka på det makabra mordet i den andra filmen. Kanske är detta meningen, kanske inte. Detta vet inte jag.

En annan intressant sak med den här filmen är att det klassiska Jason-ledmotivet bara hörs två gånger. Ni vet det där ”chi chi chi, ha ha ha” (eller ”ki ki ki, ma ma ma” som det egentligen är. Dvs kill kill kill mom mom mom). Den första gången är när Jason finner sin hockeymask – japp precis som i de tidigare filmerna springer han först runt med en säck på huvudet. Den andra gången är i slutet. Jag blev lite konfundersam över detta. Men störde mig inte på det.

Morden är lika makabra som de sig bör i en film med Jason och givetvis fick jag ett favoritmord. Dock tänker jag inte berätta vilket mord det är, men jag kan säga att det har med en sovsäck att göra.

Men filmen fungerar absolut som en nystart för en ny kommande serie. Vilket jag hoppas att de kommer att göra detta till. Jason förtjänar absolut att få komma tillrätta som slasherkungen igen. Under alla år med skitfilmer har han halkat ned på placeringen rejält. Men nu tror jag allt han kan komma upp sig igen.