Regi: Alexander Brøndsted & Antonio Tublén
Genre: Drama, Komedi
Längd: 1 h och 44 min
Skådespelare: Tuva Novotny, David Dencik, Sverrir Gudnason mfl.
Aktuell: På bio 22/5
Recension: Original
Henry har alltid gjort allting för att passa in och har på grund av det inte blivit den människa han hade kunnat bli. Av en slump träffar han en dag Jon som blir hans bästa vän. Tillsammans bestämmer de sig för att åka till Spanien och starta en restaurang. Men innan de ger sig av har Henry en del saker att ta hand om och hamnar då istället i ett gäng bisarra situationer.
Jag, Salomon och Jon har nu sett filmen och här nedan kommer våra tankar om den.Jon säger:
En roadmovie där de inte åker någonstans, och då är det inte på ett bra sätt för jag anser att en roadmovie ska ha en inre såväl som yttre resa. Min känsla är att det behöver tightas till ett par gånger, troligtvis redan i manus, enligt principen mål vilja motivation. Jag har inget emot långsamma filmer, men det måste vara ett driv i dem och det tycker jag saknas här. Ta en film som Magnolia som är lång och långsam, men den tar inte lång tid att se. Fast Original är ju klart bättre än skitdålig som så många svenska filmer är, men det blir inte automatiskt ett mästerverk bara för att andra är katastrofala. Och det är tyvärr inte ett original.
Thimmi säger:
Att titta på svenska filmer kan liknas lite vid pärlfiske. Många gånger hittar man tomma ostron som bara hånflinar åt en. Men ibland hittar man dem, pärlorna. Alexander Brøndsteds och Antonio Tubléns debutfilm Original är just en sådan pärla. Kanske är det för att filmen är en hybrid mellan dansk och svensk film. Jag har alltid varit svag för pølselandets underbara filmer. Att där inte är något tempo i filmen tycker jag vägs upp av skådespelarna. David Denciks underbara karaktär är en skön humoristisk snubbe. Sen har vi ju Dejan Cukic som en skön wannabegangster på dekis. Men visst håller jag till viss del med Jon. Filmen är inte så originell som titeln tycks påpeka. Men samtidigt fångar titeln upp själva filmens kärna.
”Livet skall levas. Jag menar… varför vara en blek kopia när man kan vara ett strålande original”
Detta säger Sverrir Gudnasons karaktär Henry. I min mening så är han absolut ett original… och ett underbart sådant. Filmen var skojfrisk, Smala Sussie-aktig och en frisk fläkt i den svenska filmscenen. Trots vissa svackor i filmen så ger jag banne mig den en stabil fyra.
Salomon säger:
Mitt omdöme hamnar mellan Thimmis och Jons, jag instämmer med vad Jon har att säga om hastigheten men samtidigt är det som Thimmi säger, filmen har en hel del färgstarka karaktärer. Vi ser Tuva Novotny som den manshatande Marie, David Dencik som filmens humorleverantör Jon, Dejan Cukic och hans gangsterfasoner och tillslut Sverrir Gudnason som spelar Henry i sin jakt på att bli egen.
Filmen börjar med ett starkt anslag och fortsätter första akten i 180 knyck men tappar storyn gradvis i de resterande akterna. För mig gjorde inte det så mycket eftersom karaktärerna var underhållande nog samtidigt som jag matades med bra musik och stundtals fina bilder. Sverrir Gudnason presterar extra bra i de dramatiska scenerna där han klämmer ut tårar och höjer rösten. Och även jag tyckte om Dejan Cukic som wannabe-gangstern beväpnad med ett dumt leende. I överlag är det en söt men ojämn film med ett par överraskningar runt hörnet och en liten släng Zach Braff, tänk Garden State och musikfyllda stycken ur Scrubs.
Pingback: Mitt allra första betyg på ett DVD-fodral! « This time it's personal