TV-spel och filmer har länge gått hand i hand. Antingen har en storfilm fått ett spel baserat på storyn eller så har en film baserats på ett spel. Den här sporadiska serien kommer att göra djupdyk i den sistnämnda faktorn. För visst är det förundransvärt att man nästan alltid misslyckas med den filmformen?
I vårt första avsnitt kommer vi att möta den förmodligen mest kända TV-spelskaraktären någonsin. Mannen med den röda hatten – Mario. Sedan hans debut 1981 i spelet Donkey Kong har han förekommit i över 200 olika spel. Men 1993 hände någonting horribelt. Något som många av oss helst bara vill glömma bort. Det var året då man valde att ta steget till en filmadaption.
Super Mario Bros (filmen) är en styggelse som vi borde ha sluppit. Det är även den som ligger i grunden för en drös andra hemskheter. Double Dragon och Street Fighter kom exempelvis året efter. Men ni kan vara lugna, de två filmerna kommer vi ta upp vid ett senare tillfälle.
Ni vet talesättet “Ju fler kockar ju sämre soppa”? Med sina tre manusförfattare och tre regissörer så är den här filmen en utmärkt beskrivning av det talesättet. Kolla bara på bilden här ovan. Redan där har man fuckat upp hela devisen. Luigi har ingen mustasch, kläderna är för jävliga rent ut sagt och om ni undrar över skorna som ser ut som moonboots med raketer….
När filmen kom hade man tillgång till de tre Super Mario Bros-spelen – man kunde lätt försökt tillämpa någon form av story baserad på dem. Men Parker Bennett, Terry Runte och Ed Solomon hade uppenbarligen andra planer när det kom till manuset. Man gick till och med så långt att det var Luigi som charmade prinsessan Daisy. Vad var grejen med det? När senast fick en jäkla bifigur prinsessan? Det är som om åsnan i Shrek skulle hooka upp med Fiona! Det funkar inte.
Först och främst ber jag er kolla på trailern för filmen.
Känns inte detta som en utmärkt filmatisering av det här? Kolla på goombasarna? Man förvandlade dem från dinosaurier till människor med minimala reptilliknande huvuden, Koopa är en människa i Dennis Hoppers skepnad, prinsessan skriker efter Luigi (som inte ens har en mustasch) först och det skjuts en massa – med bazookan från snes. Det enda som är positivt med trailern är musiken (ja jag är en sucker för Snap!). Tänk er nu allt det här i längre format, fast utan bra musik – då har ni filmen om Super Mario Bros.
Filmen handlar alltså om två stycken rörmokare, som också är bröder, vid namn Mario (Bob Hoskins) och Luigi Mario (John Leguizamo). Japp de heter alltså Mario i efternamn – jäkligt genomtänkt. Nintendo gick senare ut och sade att bröderna faktiskt inte hade något efternamn. Nintendo gick även så långt att de kommenterade den här filmen med:
“Yes, it happened. Let us speak no more of it.”
Så omtyckt var alltså den här filmen. De båda bröderna jobbar alltså som rörmokare men allt är inte frid och fröjd. Ett bolag vid namn Scapelli Construction Company har konkurrerat ut dem med maffialiknande fasoner. Ungefär här stöter Luigi – som är den yngre av bröderna (cirkus tjugo år!!) – på Daisy som jobbar vid en arkeologisk utgrävning där de hittat dinosaurieben. De går på en dejt och upptäcker att Scapelli Construction Company håller på att förstöra utgrävningsplatsen genom att tömma vatten där. Luigi försöker förgäves fixa det men klarar det inte. Så man hämtar Mario för att fixa biffen.
Mario följer med tillbaka och PANG de tre blir knockade av Scapellis hantlangare som även kidnappar Daisy. Bröderna Mario vaknar och följer efter bovarna. För att göra en lång historia kort så hamnar de till slut i en paralell dimension som styrs av den ondskefulle Koopa. Nu är ju som sagt Koopa ingen dinosaurie – men han är en dinosaurie (T-Rex) som evolverat till en människa!
Det bör kanske tilläggas att alla i den här dimensionen härstammar från dinosaurier och inte från apor som vi. Här har manusförfattarna verkligen tänkt till det. Här kommer det också fram att Diasy faktiskt är en prinsessa och nu måste bröderna Mario verkligen ge allt för att rädda henne – som ni kan se i trailern.
Den här filmen är usel på alla sätt och vis. Men den ska ha cred för att den faktiskt var den första filmen som baserades på ett TV-spel. Men man kunde ju ha gjort det mycket mycket bättre. Ganska kul att Roxette gjorde en låt till filmen. Gessle vet vilka filmer som slår minsann!
Istället för att göra en film som är mer troget sitt spelaktiga original så valde man istället att slänga in olika referenser till spelen. För det tyckte man var mycket bättre. Vissa namn och ljud från spelserien förekommer med jämna mellanrum. Men det höjer banne mig inte betyget för den här filmen.Så när det kommer till hur trogen den är så får den betyget:
Men i sin helhet som film ger jag den:
Nästa gång kommer det handla om Double Dragon.
låter som en fantastiskt bra film… haha.