Då var den magiska gränsen passerad. Numera kan jag inte räkna in mig i den skaran som kallar sig 20 + utan numera är man en såkallad trettiotaggare. Det är väl kanske nu som livet skall börja på allvar – Fru, barn, karriär och allt det där. Eller så är det inga konstigheter alls. Man kör bara på som ingenting har hänt. Jag tror att mitt liv som trettiotaggare blir mer som det sistnämnda. Ingen kris har dykt upp och jag tror Inte heller att det kommer att komma någon. Åldern representeras ju bara av en siffra – men man är ju faktiskt så gammal som man själv känner sig.
Men jag tror Detta kommer bli bra Hur som helst. Jag fortsätter Helt Enkelt att köra på som jag alltid gjort. TV-spel, filmer och musik samt med en stor dos av barnasinnet i behåll. Det blir Liksom Inte Bättre än vad man själv gör det.
