Kommer ni ihåg den? Jag tror allt att några av er minns den men har troligtvis inte ägnat en tanke åt den på ett tag. Den fantastiska familjefilmen om Gordon Bombay som tvingas träna ett knattelag i hockey. Filmen som fick tre uppföljare (där en faktiskt var bra och de andra fick tiden att gå). Men nu handlar det såklart om den första filmen.
Gordon Bombay (Emilio Estevez) är en erkänd advokat som en dag åker fast för rattfylla (bra början på en barnfilm). Detta är givetvis inte okej och han döms därför till samhällstjänst. Vad ska han då göra? Jo eftersom Gordon en gång var en superb hockeyspelare så får han i uppdrag att träna ett knattelag i hockey. Men inte vilket lag som helst. Nej då. Här har man skrapat fram bottenskiktet av hockelirare.
Visst, detta är ju roligt i sig. Men vore det inte roligare om laget och tränaren hade en nemesis? Givetvis tänkte även manusförfattaren Steven Brill så. Han hystade fram laget Hawks – som var Gordons gamla lag en gång i tiden. Ett lag av elitspelare i miniatyrmodell – elaka som bara barn kan vara.
Beefen drar igång på allvar när Gordon knycker lagets bästa spelare. Anledningen är att spelarna i lagen måste bo i tillhörande distrikt och Hawks ena spelare bor ju faktiskt på Ducks område. Voila! Så har man lite intriger i laget med. Men eftersom detta är en Disneyfilm så blir allt frid och fröjd i slutändan. Man anammar lagandan där alla värnar om varandra. Sen liras det makalös hockey.
Men vem kommer att vinna? Ankorna? Hökarna? Ta en vild gissning!
Jag gillar den här filmen skarpt. Trots att den är till bredden fylld med stereotyper av alla dess slag. Men det är smällar man får räkna med när det kommer till barnfilmer. Jag såg om den för inte så länge sedan och än idag är det en perfekt söndagsfilm. En film man kan slötitta på och man behöver inte tänka så mycket. För det gör själva filmen åt en – man får allt på ett silverfat! Sånt gillar jag.
Det blir ju inte mer episkt än så
