PEOOW! PJONG! PTIOW! Hur sjutton låter egentligen en laserpistol? Det finns bara ett sätt att ta reda på det – beta av ett gäng mindre kända Science Fiction-filmer. Helst från 70- och 80-talet. För då får vi väl reda på svaret? Jag välkomnar er till Rymdsöndag – en resa genom de otaliga rymdfilmerna i vårt universum. Kanske inte alla har just laserpistoler. Kanske alla inte är så bra. Det lär vi märka efter hand. Men spänn fast er, för nu drar vi ut i hyperrymden.
Idag tar vi oss an en film om rymdbärgaren Wolff. En Han Solo-wannabe som beger sig ut på ett räddningsuppdrag – allt för att få in lite stålar till sin allt knappra rymdkassa. Dagens film heter Spacehunter: Adventures in the Forbidden Zone och den är regisserad av Lamont Johnson. I den ser vi ett gäng kända ansikten: bl a en spökjägare, en av John Hughes älsklingar, en datorspelshjälte och en TV-kändis. Inte illa va?
Som vanligt kör jag en spoilerfull resa så om du har planer på att se den här filmen (eller hur?) så bör du inte klicka ner.
Filmen börjar med att en komet krockar med ett rymdskepp. Vilket resulterar i en stor explosion. Men i sista sekund lyckas en “livbåt” komma undan. I den befinner sig tre stycken jordkvinnor och de lyckas landa på ökenplaneten Terra XI. Men cirka tre sekunder efter att de kommit ur sitt lilla skepp så blir de attackerade av vad som närmast kan förklaras som mutanter. De lyckas undkomma tack vare att ett piratskepp (som går på räls) dyker upp och räddar dom.
I scenen efter presenteras vi för filmens protagonist Wolff (Peter Strauss) – en rymdbärgare med skulder upp över öronen. Bl a ligger han efter med hyran i sin lägenhet. Varför han har en lägenhet vet jag inte – för han är uppenbarligen i rymden i flera månader om året. Han hänger i sitt lilla rymdskepp med sin android Chalmers. En android som han verkar vara lite för kärvänlig med – lite robolove kanske? De får nys om att de tre kvinnorna kraschat och att där är en belöning för den som räddar dom. Wolff tror att detta är ett simpelt jobb (nej) och styr därför sitt skepp mot ökenplaneten.
Väl på planeten så hittar de piratskeppet. Men det attackeras av skurkar. Så Wolff och Chalmers gör det enda rätta och hjälper skeppet mot bovarna. Det skjuts lite och förekommer en mängd av löjliga slagsmål. Då plötsligt ett gäng flygande skurkar kommer och fångar de tre kvinnorna – rakt framför näsan på Wolff. I stridens hetta lyckas även Chalmers bli dödad. Eller dödad och dödad – hon blir skjuten. När Wolff upptäcker detta så plockar han fram en fjärrkontroll som han trycker på… och då smälter Chalmers. Varför i helskotta man har en sådan knapp är för mig ett mysterium. Men Chalmers kom uppenbarligen med en sådan. Wolff får också reda på att flickorna kidnappats av den elaka Overdog.
Utan att gråta några tårar för Chalmers så beger han sig iväg efter de flygande skurkarna. Då träffar han på tonåringen (och jordflickan – hänger många sådana på den planeten) Nikki (Molly Ringwald). Hon erbjuder sina spårartjänster mot lite mat. Wolff har inget val och tackar ja. Nu börjar en resa med mycket höga ljud. För om det är något Nikki kan, så är det att gnälla. Hon är en äkta tonåring i trotsåldern som inte ens är torr bakom öronen. Sen luktar hon illa med. Men det fixar Wolff lätt genom lite tvångsbad. Men under just det badet dyker en annan karaktär upp.
Washington (en kalrakad vapenviftande Ernie Hudson) är mer eller mindre planetens självutnämnda sheriff. Men han vill inte vara där längre. Så han vill slå följe med Wolff och Nikki – men det får han inte. Iaf inte till en början. Istället krävs det att Wolff och Nikki skall ensama fightas mot tjocka vita slemmiga mutanter, vattenamazoner, vattendrakar och korsa en öken innan de låter han vara med i sitt gäng. Allt inom loppet av 20 minuter!
Efter att Washington slagit följe med dom så hittar de Overdogs lya. En väldigt Mad Max 3-inspirerad sådan (som visserligen kom 2 år efter). Där ser de att kvinnorna är fast i en bur för allmän beskådning. De upptäcker också att Overdog har en slags labyrint-tävling som enbart går ut på att döda folk. Nu är det upp till gänget (som fått tillökning av en nomad som var med på piratskeppet) att rädda flickorna (samt nomadens bror som lyckades åka fast).
De delar upp sig i tre lag:
- Washington och Nomaden – skall rädda brodern och andra fångar
- Wolff – skall allena rädda flickorna
- Nikki – skall sitta i en bil och vara ur vägen
Givetvis så följer två av gängen planen. Nikki beger sig såklart iväg och blir tillfångatagen. Under tiden som Wolff och Washington lyckas med sina uppgifter, tvingas Nikki genomföra labyrinten. Men hon räddas av Wolff till slut – för att i nästa sekund tillfångatas av Overdog som behöver hennes ungdom för att leva (?)
Jag kanske ska passa på att förklara hur Overdog (Michael Ironside) ser ut. Han sitter fast i någon slags superrullstol som gör att han står hela tiden. Istället för händer har han gigantiska klor och han ser allmänt förskräcklig ut. En superskurk med begränsad mobilitet. Därför hade jag förväntat mig en fet slutstrid. För givetvis kommer Wolff till Nikkis räddning och en fight mano a mano bryter ut… i typ fem sekunder. Sen dör Overdog! Sjukt fattigt måste jag säga. Det enda Overdog gör är att skjuta lite raketer ur sina händer. Men han skjuter som en kråka. Han lyckas även gripa tag i Wolff med en av sina klor.. men .. ja.. hans klor är ju som en sån gripklo som finns i automater i spelhallar. Ni vet sådana som man kan vinna mjukisdjur med. Inte så imponerande med andra ord.
Så Wolff dödar honom, tar Nikki med sig och möter upp med resterande gäng. Sedan lever de lyckligt i alla sina dagar.
Så är det här en bra film? Jag tycker faktiskt det. Förutom just slutet och Molly Ringwalds gnällande. Men om man bortser från just detta så har man en väldigt underhållande film! Ganska kul nog så har Ivan Reitman ett finger med i spelet här. Kanske därför vi kunde se Ernie Hudson i Ghostbusters året efter?
Varför inte se den själv? Köp den här då!
